Diktsamlingen Osorterade tankar handlar om livet, kärleken och skuggorna runtomkring oss. Om att våga stanna upp i ögonblicket även när tillvaron gungar. Att låta sig omsvepas av naturens trygghet och att känna tacksamhet för det lilla. Om hur tiden ibland rusar snabbare än livet självt, och hur allt kan förändras med en kronisk sjukdom.

Nu
Jag fotbromsar och gruset skvätter,
vill fånga ögonblicket
Jag håller in till sidan,
tittar på kartan
Stigen heter Livet

Bron
Stupet klyver land från hav,
bara vågorna törs gå emellan
Som kärlekens bro mellan liv och död

Fallskärmshoppet
Läkemedlet är känsligt och måste förvaras i kylskåp,
jag klämmer in sprutan mellan senapen och majonäsen
Biverkningslistan är lång,
jag slutar läsa
Låtsas att jag är lika modig som en fallskärmshoppare,
lika förberedd och målmedveten

Jag tar av skyddskorken på sprutan
Trycker bestämt in avtryckarknappen
Som en katapult träffar nålen min oskyldiga kropp,
in åker medicinen med uppdrag att döda
En obehaglig och svidande känsla sprider sig,
en stilla droppe blod rinner längs benet
Kroppen gråter tyst
Jag tröstar mig själv med sonens nalleplåster
Några timmar senare förändras allt
Fallskärmen krånglar
Jag faller handlöst till marken
Sprutan har förlamat min kropp